Jag som knappt kan blogga älskar endå att blogga och verkligen läsa andras.
Jag tycker verkligen att bloggningen har gjort ett stort framsteg i våran kultur.
Man skriver och presenterar olika saker som vissa aldrig ens har sett.

Ta foki till exempel.
Hon är en thailändsk tjej som älskar livet.
Och med hennes pojkvän som fotograf går allting mycket smidigare.
Hon presenterar i sin blogg sitt liv med massa konstigheter och även massa roligheter.
Hon lägger ut bilder på sig i sin vardag eller bilder hon hittat som vi inte ens visste fanns.
Det är något stort och nu är hon nominerad till blog awards, som årets nykomling och mest orginella blogg tror jag det var.
Den tjejen har gått igenom massor för att nå det hon har gjort.
Sen finns det ju många andra som klagar men hallå? bara för att någon lyckas bättre än du själv måste man inte börja hacka på den personen.

Ta Blondinbella till exempel.
Nu menar jag inte att hon hackar på folk men hon säger sina meningar och menar det.
Hon gör sitt liv till en egen sak som kan beröra andra men även inte.
Hon presenterar i sin blogg hur hon har tagit sig igenom för att nå toppen och sedan hur hon är klädd i vardagen.
Fester och beteende, myter och massa kul med inspiration kan ni läsa hos henne.

Varför jag tar upp det här?

Det är för att dem är de enda bloggarna jag läser och tycker verkligen är intressanta.
Jag vill kunna blogga och ha någon intressant men jag har inte riktigt nått så långt.
Ibland skriver man och ibland inte.
Att göra det som känns rätt borde oftast stå överallt, men nejdå..

Dem tjejerna har stöd och vill verkligen göra något med livet.
Jag själv har inget stöd och vill göra något med livet men hur fungerar det då?
Massa frågor och inget svar, undrar om det var där allt gick snett?